Prostitution

Push faktorer

Den absolut viktigaste anledningen till att kvinnor hamnar i prostitution och exploateras på det mest hänsynslösa sätt, är utan tvekan det faktum att det finns en efterfrågan bland män på att få köpa en annan människas kropp. Utan efterfrågan, ingen marknad. Med det sagt finns det två andra faktorer som ofta samverkar för att en kvinna ska dras in i prostitution: sexuella övergrepp och fattigdom. Beroende på vilket land den utsatta kvinnan kommer från och vilken samhällsklass hon tillhör, påverkar dessa faktorer henne i olika stor utsträckning.

Kvinnor från länder utanför Europa, exempelvis Nigeria, har ofta kommit till Sverige under människohandelsliknande former. Fattigdom är den avgörande anledningen till att de tackat ja till ett erbjudande om jobb i Europa. De kan ha en historia av sexuella övergrepp, men den beskrivs inte som den huvudsakliga anledningen till att de hamnat i prostitution i Sverige. Det är drömmen om ett bättre liv som gör dem benägna att ta större risker än en person som har mat på bordet och tak över huvudet. 



Kvinnor från länder i södra och östra Europa, exempelvis Rumänien, vittnar även de om fattigdom men också tidig sexuell traumatisering, men till skillnad från tredjelandsmedborgare beskriver de båda push-faktorerna som ungefär lika stora. Fattigdomen är inte lika extrem och utbredd som i vissa länder utanför Europa, men nästan alla kommer från ekonomiskt och socialt utsatta områden i sina länder och de kan vittna om tidiga sexuella trauman som gett en känsla av att vara värdelös och förbrukad. 



Kvinnor som levt hela eller större delen av sina liv i Sverige har ofta en annan berättelse. De sexuella övergreppen är den stora anledningen till att de dragits in i sexhandeln, medan behovet av pengar beskrivs som det som tippat dem över kanten. Nedan undersöker vi varför kopplingen mellan sexuella övergrepp och prostitution är så stark.

Yttre och inre tvång

Att yttre faktorer kan tvinga en person in i prostitution, exempelvis hot från en hallick eller fattigdom, är uppenbart för de flesta, men det kan vara svårare att förstå det ”inre tvång” som många kämpar med och som ofta är ett resultat av tidiga sexuella övergrepp.

Genom alla våra möten med hundratals kvinnor i prostitution har det blivit uppenbart för oss att det finns en mycket stark koppling mellan prostitution och tidig sexuell traumatisering. Även forskning stödjer den slutsatsen. Man skulle kunna säga att övergreppen skapar ett inre tvång som leder in i prostitution och som bland annat bottnar i en sargad självbild, skam, ångest och en omedveten strävan att återta kontrollen. 



Många har beskrivit det inre tvånget som en rastlöshet som växer och växer tills man agerar på den. Den driver på som en ”inre hallick”, som styr den djupt kränkta individen och ser till att hon försätter sig i en situation där övergreppen återupprepas. Att ha blivit utnyttjad sexuellt i unga år påverkar personens syn på sig själv och omvärlden på ett fundamentalt sätt och gör henne ytterst sårbar för nya kränkningar och manipulation.
‍

Följande citat, från boken Transforming Trauma – A Guide to Understanding and Treating Adult Survivors of Child Sexual Abuse skriven av Anna C. Salter, säger en hel del om den sårbarhet som finns hos en person som utsatts för övergrepp som barn och hur hänsynslösa människor, som hallicken i detta fall, är beredda att utnyttja den:



”Skönhet? Ja. Sexuell erfarenhet? I viss mån. Men det går att lära sig lättare än du tror. Det som är viktigare än något annat är lydnad. Och hur får man lydnad? Du får lydnad om du får kvinnor som haft sex med sina pappor, sina farbröder, sina bröder – du vet, någon de älskar och är rädd att förlora, som de låter bli att trotsa. Sedan är det bara att vara snällare mot kvinnorna än de någonsin varit – och farligare. De kommer att göra allt för att glädja dig. Det är så det går till.” Han nickar mot kvinnorna och båda ler. ”Båda de här flickorna har varit med sina pappor. Nu gör de mig rik – och de är glada.”

Känslomässig avstängning och dissociation

Känslor är något som absolut inte får finnas i prostitutionen. Tvärtom är en av förutsättningarna för att en kvinna – som inte missbrukar droger eller alkohol – ska kunna stå ut med förnedringen i prostitutionen, att hon klarar att stänga av alla känslor och försvinna bort mentalt. Forskarna Sven-Axel Månsson och Ulla-Karin Hedin hävdar att sexuella övergrepp under uppväxten mer än något annat påverkar om en person hamnar i prostitution senare i livet. De förklarar en kvinnas inträde i prostitutionen med en så kallad direkt effekt-modell. Vad modellen säger är att sexuella övergrepp i barndomen ökar risken för prostitution senare i livet – oavsett om det finns andra bidragande orsaker eller inte. Man kan säga att upprepade sexuella övergrepp leder till en tidig träning i känslomässig avstängning och dissociation, så fort personen kommer i beröring med någonting som har med sex att göra. 



Dissociation är ett välkänt fenomen inom psykologin. När en person utsätts för stark stress, exempelvis hotas till livet, sker många olika saker i kroppen. Mängden stresshormon i blodet ökar markant, hjärtat börjar banka hårdare och hjärnan fattar ett blixtsnabbt beslut ifall det bästa för individen är att fly eller slåss. Om hjärnan tolkar situationen som omöjlig att ta sig ur genom flykt eller kamp hamnar personen i ett läge som kan beskrivas som en frys-reaktion. Den hotfulla händelsen är då för överväldigande och svår för psyket att hantera, vilket resulterar i ett slags mental flykt i stället för en fysisk. Denna mentala flykt kallas dissociation och är en överlevnadsmekanism. En del upplever det som att de tittar ner på sig själva från en plats i taket, andra att de försvinner in i sig själva eller bort till en avlägsen plats.



I den traumatiska situationen, när en person dissocierar, registrerar kroppen det som sker med den trots att personen inte känner sig närvarande. Kroppen är ju kvar i situationen och bär därför med sig minnen av känslor, beröring, smärta och våld. Dessa kroppsminnen sitter kvar, men sammanhanget är förlorat. Hon kan till och med få svårt att senare i livet förstå kroppens berättelse.



Genom dissociationen stänger hjärnan av tankar, känslor och intryck för att överleva och splittrar därmed upp identitet och minne i olika delar som får ta hand om olika aspekter av den traumatiska händelsen. Som författaren till boken Relation och trauma, Karin Persson, så träffande beskriver det:



”Barnet flydde och lämnade sin kropp till förövaren. Var befann sig barnet/kvinnan medan kroppen tog emot? Ibland var hon där, en bit ifrån, och registrerade det som hände. Ibland var hon i ett annat land, i en annan tid, i ett annat barn. I en fantasivärld där hon visste om alla förutsättningarna. Ibland var hon ingenstans. Inget fanns. Det som känns är ett, det som sker är ett annat, det som sker är inte helt utan delat i små flisor, det som händer är inte nu, kanske sedan eller aldrig.”



Som psykiskt försvar är dissociation en genialisk psykologisk lösning, eftersom det gör att den traumatiserade personen faktiskt överlever den svåra situationen. Men ibland fortsätter en person omedvetet att dissociera långt efter att den akuta, hotfulla situationen upphört. Det kan exempelvis ske i en stressfylld situation där händelser i nuet väcker svåra minnen till liv, men till skillnad från när den traumatiska händelsen faktiskt ägde rum, så fyller den mentala flykten nu ingen positiv funktion. Att dissociera, och därmed inte vara känslomässigt medveten om vem man är eller vad man är med om, kan i stället leda till att man, medvetet eller omedvetet, utsätter sig för nya farliga händelser som ytterligare försvårar läkedom och befäster en negativ självbild.



Många personer som utsatts för upprepade sexuella övergrepp som barn berättar att de i ett senare skede i livet när de befunnit sig i en ekonomisk kris och hamnat i prostitution kunnat uthärda det eftersom de ”automatiskt stänger av” under mötet med sexköpare. De beskriver det som att de inte är närvarande mentalt och känslomässigt och att de, under övergreppet, helt saknar kontakt med sig själva och sin kropp.

Osund skam

Tidiga sexuella övergrepp leder till en rad olika konsekvenser för den som utsätts. Förutom en tidig träning i känslomässig avstängning och dissociation är det flera av konsekvenserna som bidrar till en sårbarhet som i sin tur ökar risken att hamna i prostitution. En sådan konsekvens av övergrepp är ska.

Skam är en känsla som kan vara både sund och osund. Sund skam fyller, som alla grundläggande känslor, en funktion hos oss människor. Den hindrar oss från att överträda andras gränser. Osund skam däremot handlar om en djup känsla av att vara värdelös och obetydlig som person. En genomgripande känsla av skam bottnar i tron att man inte är en fullvärdig människa.

De personer som blivit sexuellt kränkta som barn har ofta denna djupa själsliga smärta i sina liv: en smärta som ofta inbegriper en stark avsky för den egna kroppen. En ofta återkommande förklaring som kvinnorna själva ger till varför de hamnat i prostitution, är att de inte anser sig förtjäna något bättre. I deras egna ögon är de ”förbrukade”, ”äckliga”, ”smutsiga” och ”värdelösa” och har så varit ända sedan de utsattes för övergrepp som barn. Att i vuxen ålder behandlas som en handelsvara är ingenting de reagerar särskilt på. Tvärtom rimmar det ganska väl med deras sargade självbild.

Världen är fientlig

Enligt vissa forskare är upplevelsen att världen är fientlig en långsiktig konsekvens av sexuella övergrepp. Betydelsen av detta är att den person som utsatts för sexuella övergrepp tenderar att se världen som en fientlig plats där det inte finns något man naturligt sett förtjänar och ingenting ges ”fritt och för intet”. Det enda sättet att få något är att erbjuda en motprestation eller att lura till sig det. Anledningen till detta synsätt är att de som blivit sexuellt traumatiserade som barn lärde sig att deras kroppar, i vissa betydelsefulla vuxnas ögon, var deras värdefullaste tillgång. Det är inte ovanligt att prostitutionen beskrivs som en logisk fortsättning på att ha ”sålt sex” hemma. Många utnyttjade kvinnor fattar ett beslut som går ut på att om de nu ändå är tvungna att ha sex med män så tänker de i alla fall se till att ta betalt för det.

Ångestreglering

Övergrepp i barndomen kan också leda till ett slags ”inlärd maktlöshet”. Det spelar ingen roll vad barnet gör (eller inte gör) för att undvika övergreppen – de upphör i alla fall inte. Vetskapen om att ”något kommer att hända, jag vet inte när, men jag vet att” skapar mycket ångest. För en del barn är den enda lättnad de någonsin känner, den lättnad som infinner sig direkt efter att ett övergrepp ägt rum. Precis då är det nämligen som troligast att man blir lämnad ifred för ett tag. Att växa upp med denna känsla av konstant rädsla och inlärd maktlöshet är för många outhärdligt. Många kämpar med rädslan och ångesten långt senare i livet, efter att övergreppen upphört. Att då försätta sig själv i situationer där man utsätts för nya övergrepp kan vara ett sätt att kontrollera ångesten, som alltså oftast är som minst påträngande direkt efter ett övergrepp.

Återta makt och kontroll

Det finns även forskning som pekar på att prostitution ibland är ett sätt att repetera tidiga traumatiska upplevelser i ett undermedvetet försök att förändra den smärtsamma upplevelsen och därmed läka en skadad självbild. Det är mycket vanligt att personer som utsatts för sexuella övergrepp återupplever händelsen eller händelserna i flashbacks och mardrömmar, men övergreppen kan alltså även återupplevas i konkreta, nya händelser. Målet är – medvetet eller undermedvetet – att återta makten och kontrollen, men tragiskt nog leder det i stället till reviktimisering, alltså att personen återigen blir ett offer för övergrepp, och på längre sikt ett tillstånd som vissa experter kallar psykologisk förlamning.

Problem med gränser

En annan viktig orsak till att personer som utsatts för tidiga sexuella övergrepp är extra sårbara för sexuell exploatering senare i livet är problemet med gränser. Att som barn utsättas för sexuella kränkningar leder till förvirring vad gäller de egna gränserna. Betydelsefulla vuxna har behandlat barnet som att hon inte har rätt till sin kropp och det budskapet lever vidare inom henne i vuxen ålder. Många kvinnor i prostitution berättar om påträngande män som de möter i sin vardag, exempelvis på caféer eller i tunnelbanan, som antyder att de vill ha sex med dem. Eftersom kvinnan inte fått lära sig att hennes nej betyder något så lyckas den främmande mannen få sin vilja igenom. Samma kvinnor ser sin oförmåga att avvisa främmande män som ett mycket stort problem. De upplever att det är något grundläggande fel på dem. En kvinna sa: ”Det känns som att det står prostituerad skrivet i pannan på mig!”

Pengar – den enda tryggheten

Under de år vi arbetat med kvinnor i prostitution har vi inte mött en enda person som trots att de mått bra och haft alternativ i livet ändå valt att sälja sin kropp enbart för att få extra pengar. Så beskrivs prostitutionen emellertid ofta i media. Däremot tror vi att pengar utan tvekan spelar en stor roll för många kvinnor som tar steget in i prostitution. Upplevelsen av att vara helt utelämnad åt sig själv, utan en enda person i sin närhet att vända sig till när det blir svårt, delas av många. Vad man saknar är en känsla av trygghet och säkerhet i livet. Pengar kan då bli en alternativ källa till trygghet och tröst. Att söka hjälp hos sociala myndigheter – om det ens är möjligt – är för många inte tänkbart. I vissa fall på grund av tidigare dåligt bemötande, i andra fall på grund av svårigheten att lita på andra eller för att man helt enkelt inte tycker sig förtjäna någon hjälp.

Frivillig och ofrivillig prostitution

De som försvarar prostitution menar att man bör göra skillnad mellan frivillig och icke frivillig prostitution, men en sådan uppdelning är enligt oss inte relevant. Anledningen är, först och främst, att det i de flesta fall är omöjligt för en sexköpare att bedöma om kvinnan är där ”frivilligt” eller inte, då majoriteten av kvinnor som är i prostitution ler och är tillmötesgående mot alla. En väldigt liten andel visar vänlighet för att hon är där frivilligt. I stället är hon välkomnande för att hon behöver pengarna, eller är rädd att någon hon älskar ska skadas av hallickar och människohandlare om hon inte är tillräckligt tillmötesgående. En annan anledning till att uppdelningen inte är relevant är just fenomenet med den ”inre hallicken” som vi beskrivit ovan. Slutligen, oavsett om hon är där frivilligt eller inte, så visar forskning att prostitution är skadligt i flera avseenden. Kvinnorna utsätts för fysiskt, psykiskt och sexualiserat våld, många får posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och det har visats att personer i prostitution inte lever lika länge som genomsnittet i en befolkning.

Det finns många utmaningar för den som vill lämna sexhandeln. Förutom den uppenbara utmaningen som handlar om att skydda sig från hallickar och andra som ser en som en inkomstkälla och därför vill en illa när man lämnar, finns en rad olika hinder man ska ta sig över om man vill skapa ett normalt liv. 



När våra kvinnor väl fattat beslutet att satsa allt på ett kort måste de övervinna svårigheten att lita på andra människor. Det kan ta lång tid att bygga upp förmågan till tillit igen, om den raserats tidigt i livet. För det första måste man lära sig identifiera och respektera sina egna gränser, för att därefter komma till insikt om vilka människor man faktiskt kan och bör lita på och vilka som inte är värda ens förtroende. En förutsättning för hela denna process är att man sakta men säkert har börjat inse sitt värde – att man är en person värd att älskas och respekteras. 



Den som vill lämna ett liv i sexindustrin måste även vara beredd att jobba hårt med sin självkänsla – en del känner till och med att de behöver bygga upp en helt ny identitet. De behöver hitta svar på frågor som ”Vem är jag utanför prostitutionen?” och ”Vad kommer min familj tänka om mig om jag slutar skicka hem pengar?” De behöver även möta och bearbeta alla mörka minnen och känslor de begravt under lång tid, något som kräver både mod och envishet, samt komma till insikt om att det som hänt inte var deras fel. Allt detta kräver en djupdykning inom det egna jaget som kan vara smärtsam, men som på sikt leder till ny kraft. 



En annan utmaning kvinnorna ställs inför när de lämnar sexhandeln är behovet av att hitta ett nytt sätt att överleva och försörja sig. De behöver även finna nya sociala sammanhang där de känner sig accepterade och kan vara sig själva.



Parallellt med allt detta måste vi, tillsammans med personen det gäller, komma fram till var – rent geografiskt – hon har störst möjligheter att lyckas. Hon kanske vill stanna i Sverige och ingå i vårt program, men har barn i hemlandet eller släktingar som är beroende av henne. Eller så har hon kanske extremt liten chans att beviljas uppehållstillstånd i Sverige – antingen som flykting eller via arbetstillstånd – och därför tvingas återvända till hemlandet. Då gäller det att skapa förutsättningar för ett tryggt återvändande och stöd.



För många av våra klienter, med ursprung i länder utanför EU, är Sverige inte det första land de kom till i Europa. Ofta är det första landet de anlände till Italien eller Spanien, dit människohandlarna inte sällan tagit dem via en mardrömslik resa i gummibåt över Medelhavet. Den vanliga rutinen är att alla migranter blir fotade direkt efter ankomsten och får lämna fingeravtryck, varefter de placeras på en flyktingförläggning alternativt att den kriminella ligan (som vill förhindra att myndigheterna får inflytande över personen) själva ordnar med husrum åt dem och genast börjar exploatera dem i exempelvis prostitution. Det faktum att kvinnorna som utnyttjas i prostitution ofta har lämnat fingeravtryck i ett annat land innan de kommer till Sverige, innebär att de enligt den så kallade Dublinförordningen ska skickas tillbaka dit för att söka asyl. De har inte rätt att söka uppehållstillstånd här. Dublinförordningen är en europeisk förordning som reglerar vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en asylansökan inom EU. Om kvinnan däremot beviljas ett tillfälligt uppehållstillstånd (så kallat TUT), så ”faller Dublin”, det vill säga förordningen behöver inte tillämpas och personen kan stanna och söka asyl här efter att det tillfälliga uppehållstillståndet gått ut, vilket vanligtvis sker efter sex månader. Vi har vid några tillfällen under årens lopp stått vid en kvinnas sida som fått beskedet att hon ska överföras till ett annat europeiskt land med hänvisning till Dublinförordningen och vid varje tillfälle har kvinnan brutit ihop av förtvivlan och rädsla för att människohandlarna som finns där ska hitta henne och straffa henne för att hon flytt från deras kontroll. 



Oavsett var kvinnan kommer bo är vårt mål att hon ska bli rehabiliterad och fullt ut integrerad i samhället. Hon ska känna sig empowered samt ha en försörjning och en bostad. Detta kräver flexibla lösningar. En av Talitas största styrkor är förmodligen just flexibilitet. Vi har exempelvis, vid mer än ett tillfälle, varit med om att forma en plan som går helt utanför våra vanliga ramar. 



Som exempelvis när Olga från Moldavien, som kom till oss slussad av polisen 2017, vädjade om att få ingå i programmet i Sverige trots att hon inte hade någon som helst chans att få asyl. Hon hade släktingar att försörja i hemlandet men utsikterna att få jobb där var extremt små, dels på grund av fattigdomen i landet, dels eftersom hon tillhörde en etnisk minoritetsgrupp som var allmänt illa ansedd. Vi förstod att Olgas enda chans till ett drägligt liv utan prostitution var att få arbetstillstånd i Sverige – för arbeta hårt, det kunde hon. Vi lyckades hitta en lämplig arbetsgivare åt Olga, hon kunde då återvända hem och söka arbetstillstånd därifrån, och några månader senare var hon tillbaka i Sverige och kunde börja jobba.



Vanligtvis när en kvinna ingår i Talitas program är hennes första prioritet att delta i programmets obligatoriska delar: samtalsterapi, undervisning och framtidsplanering. Det är först i slutet av det första året och under hela andra året som fokus läggs på arbete och studier. Men för Olga, och många andra kvinnor i hennes situation, blir det absolut viktigaste att hitta en anställning i Sverige som i sin tur kan leda till trygghet. 



Den vanligaste anledningen till att en person vill återvända till sitt hemland är att hon har barn som är kvar där. Även då krävs ett stort mått av flexibilitet från Talitas sida. För att bara förlita sig på återvändandeprogrammet, som i dagsläget drivs av jämställdhetsmyndigheten och IOM, har under årens lopp visat sig ohållbart. 



Återvändandeprogrammet kan ge individen ett ekonomiskt tillskott under ett antal månader, men ibland behövs mer omfattande stöd under en lång tid. En del kvinnor som kommer till oss har stora skulder som tvingat dem in i sexhandeln. Därför, om vi menar allvar med att vilja hjälpa kvinnan ”hela vägen i mål”, måste vi vara beredda på att reda ut en hel del snåriga och komplexa situationer.  


Slutligen finns givetvis mer specifika hinder och utmaningar för olika individer och grupper av kvinnor. Ett sådant exempel är rädslan för jujun bland de nigerianska kvinnorna. Det är en enorm utmaning att övervinna den rädsla de känner, såväl för människohandlarna och deras konkreta hämndaktioner som för de gudar som medicinmännen åkallat under jujuritualerna. Syftet med ritualerna de genomgått före avresan till Europa är att, genom hot om sjukdom och död, binda kvinnan i fruktan för vad som kommer hända om hon slutar betala av på sin skuld, flyr från människohandlarna eller avslöjar för polis eller andra utomstående vad hon varit med om. 



Eftersom Talita vilar på kristen grund har vi när det gäller att hjälpa kvinnan att hantera och slutligen övervinna sin rädsla för jujun en fördel jämfört med andra aktörer i samhället. Vi kan nämligen lugna kvinnan genom att berätta att vi tror på Bibelns Gud, precis som hon gör, och påminna henne om att universums skapare har mer makt än de naturgudar som medicinmannen åkallat. Vid flera tillfällen har vi, genom att be tillsammans med kvinnan, lyckats övertyga henne om att hon är fri från förbannelsen och har rätt att göra vad hon vill med sitt liv.

Utdrag ur Sanna berättelser om vägen ut ur prostitution av Anna Sander och Josephine Appelqvist

Det var 1998, året innan sexköpslagen trädde i kraft, och diskussionerna gick heta i riksdagen och media om huruvida det nya förslaget att förbjuda köp men inte försäljning av sexuella tjänster var bra eller dåligt. En fredagskväll i februari hade ett tv-team från Tyskland klämt in sig själva och hela sin utrustning i bussen, som stod parkerad utanför församlingslokalen i Stadshagen på Kungsholmen i Stockholm och som samtidigt höll på att fyllas med termosar, mackor och förnödenheter inför natten. Tv-teamet, bestående av två kameramän och en journalist, lyssnade koncentrerat och med stor nyfikenhet på våra åsikter om det nya kontroversiella lagförslaget. Lagförslaget var en dålig idé, menade vi, och förklarade att ingenting fick äventyra den möjlighet vi nu hade att faktiskt träffa kvinnorna och berätta för dem att det fanns en väg ut ur den misär de befann sig i. Självklart ville vi att torskarna skulle åka fast – och helst låsas in för tid och evighet – men risken var för stor att handeln gick under jorden.

Journalisten nickade förstående men verkade inte helt nöjd. Han fortsatte ställa frågor och berättade att andra som han pratat med i Sverige och som förespråkade en sexköpslag hävdade att sexhandeln inte nödvändigtvis skulle gå under jorden och om den mot förmodan gjorde det så kanske de positiva effekterna av att kriminalisera sexköp ändå övervägde de negativa. Den tyske journalisten var uppenbarligen påläst och hade intervjuat flera svenska politiker och aktivister. Hans frågor sådde ett frö av tvivel i oss, tvivel som kom att stärkas alltmer under de månader som följde efter att sexköpslagen trädde i kraft. Vi insåg att vi inte alls tänkt igenom frågan så noga som den förtjänade – vi hade ju inte ens frågat kvinnorna vad de tyckte om lagförslaget.

När vi väl började göra det växte en helt annan bild fram. Kvinnorna var nämligen övervägande positiva till lagen och såg den inte som något hot, utan snarare som en trygghet, något de kunde luta sig mot om de ville söka hjälp från samhället. Om lagstiftarna beslutade att det var ett brott att köpa sex blev myndigheterna tvungna att skaka fram en lösning för dem som sålde. Ungefär så resonerade de. Vi förstod dem och steg för steg förändrades vår inställning till sexköpslagen tills den en dag var den diametralt motsatta. Till vår stora besvikelse uteblev emellertid det stora paket av stödinsatser i form av rehabilitering som man hade kunnat förvänta sig att samhället skulle ställa upp med när man införde det nya förbudet. I stället lät den ena politikern efter den andra sig intervjuas i tv, promenerande längs med Malmskillnadsgatan. Stolta visade de upp den folktomma gatan, men ingen verkade fundera på vad som hänt med kvinnorna.

Den 1 januari 1999 blev det olagligt att köpa sex i Sverige och prostitutionen på Malmskillnadsgatan minskade ganska direkt efter det, men den gick inte under jorden på det sätt vi först befarade att den skulle göra. Vi fick inte problem att nå ut till kvinnorna, eftersom de som redan kände till bussen fortsatte att komma dit. Kvinnorna berättade att de inte var rädda för att röra sig i området kring Malmskillnadsgatan eftersom de inte gjorde något kriminellt. Men när antalet torskar minskade, minskade givetvis även antalet kvinnor i prostitution. Handeln med människors kroppar hade stävjats tack vare den nya lagen och i stort sett hela det svenska samhället var positivt till förändringen. Ju mer pålästa vi blev och ju mer erfarenhet vi fick, desto mer förstod vi hur självklar sexköpslagen är i ett jämställt samhälle.

Idag kan vi inte föreställa oss ett Sverige utan den och nästintill samtliga kvinnor vi träffat genom åren är tacksamma över att lagen finns och att samhället står på deras sida. Så här sa en klient till oss en gång: Han [sexköparen] hade olika former av makt över mig – fysisk, psykisk, ekonomisk och social. Det enda vapen jag hade var sexköpslagen. Jag visste nämligen att om jag ringde polisen så skulle de stå på min sida, inte hans.

En historisk tillbakablick

Beslutet att införa ett förbud mot köp av sexuell tjänst togs inte över en natt. Tvärtom var det resultatet av över 30 års gedigen forskning inom prostitutionsområdet – en forskning som i många hänseenden är exceptionell, därför att den bygger på vad människor i prostitution berättat. Startskottet var 1977 års prostitutionsutredning, som än idag är den mest omfattande kartläggning av prostitution som gjorts i Sverige. Så här skriver Kajsa Ekis Ekman i sin bok Varat och Varan:

”Då Prostitutionsutredningen sjösattes 1977 gjorde experterna något som är ovanligt för statliga utredningar både då och nu: de tillbringade tre år i prostitutionsmiljö. De lämnade skrivborden och åkte runt till sexklubbar i hela Sverige, intervjuade prostituerade, könsköpare och andra som rörde sig i miljön. De ville inte enbart kartlägga prostitutionens utbredning, utan förstå vad prostitution var. Resultatet blev en åttahundra sidor lång rapport, varav 140 sidor består av människors egna berättelser. På sida upp och sida ner berättade prostituerade kvinnor om sin uppväxt, om vägen in i prostitutionen, om sexköparna: familjefäderna, direktörerna, de kriminella; om alkoholens och narkotikans roll, om olika typer av hallickrelationer, om hur prostitutionen påverkade dem,256 om våld, skam, styrka och överlevnadsstrategier. Detta var något unikt. Tidigare hade forskningen fokuserat på prostituerade som avvikande. Genom att stämpla dem som avvikande skrevs prostitutionen ut ur samhället. Nu fick berättelserna från prostitutionsvärlden ligga till grund för en helt ny analys, där prostitutionen i stället förklarades vara en koncentrerad, extrem variant av förhållandet mellan könen i stort.”

‍
I betänkandet Prostitution i Sverige, bakgrund och åtgärder som presenterades efter utredningen, föreslog man att prostitutionen skulle fortsätta vara straffri, men betonade vikten av andra sociala och juridiska lösningar för att minska den. År 1993 gjordes en ny prostitutionsutredning och i betänkandet Könshandeln föreslog utredaren att prostitution skulle kriminaliseras genom införandet av ett förbud mot både köp och försäljning av sexuella tjänster. Utredningen ansåg att en kriminalisering av prostitutionen var ett nödvändigt steg för att göra helt klart att prostitution som företeelse inte accepteras av samhället. Utredningens förslag möttes av en omfattande kritik och genomfördes inte.

Det förslag som till sist kom att leda fram till införandet av sexköpslagen var den så kallade Kvinnofridspropositionen, som föreslog ett stort antal olika åtgärder inom olika samhällssektorer för att motverka våld mot kvinnor, prostitution och sexuella trakasserier i arbetslivet. Den viktigaste insikten när det gäller prostitutionsfrågan var att uppmärksamheten måste riktas mot köparna. Utan efterfrågan, ingen prostitution helt enkelt. Att de som säljer sex befinner sig i en mycket utsatt situation anfördes som huvudskäl för att enbart kriminalisera köparen. Regeringen ansåg att det inte var rimligt att också kriminalisera den som, åtminstone i flertalet fall, är den svagare parten och som utnyttjas av andra. Man framhöll även vikten av att motivera kvinnorna att söka hjälp för att komma bort från prostitutionen och att de då inte skulle känna att de riskerade någon form av påföljd.

De som försvarar prostitution menar att man bör göra skillnad mellan frivillig och icke frivillig prostitution. Med utgångspunkt i ett jämställdhets- och människorättsperspektiv och med fokus flyttat från utbud till efterfrågan (människohandlarna, kopplarna och sexköparna) blir emellertid uppdelningen i frivillig och ofrivillig prostitution inte relevant.

Sexköpslagen är unik i sitt slag och ett mycket användbart verktyg för att komma åt människohandlare, hallickar och sexköpare. Vi kan vara stolta över de poliser som med envishet och stort engagemang bekämpar sexhandeln. Utan prostitutionsgrupper inom polisen som gör ingripanden mot sexköpare, utför personkontroller, träffar uppgiftslämnare, hjälper de utsatta, samverkar med socialtjänsten och som ständigt finns närvarande i prostitutionsmiljöer, reduceras lagen till enbart en pappersprodukt.

Men kontrollen av hur förbudet efterlevs ute i samhället beror i stor utsträckning på de prioriteringar polisen gör och de resurser de har till sitt förfogande. Enligt både poliser och åklagare skulle betydligt fler sexköpare kunna lagföras om brottet var högre prioriterat. Ett skäl till att man inte prioriterar sexköpsbrott är brottets låga straffvärde. Straffskalan för köp av sexuell tjänst var under många år böter eller fängelse i högst ett år. Sommaren 2022 tog man bort böter ur straffskalan och sedan dess är påföljden fängelse i högst ett år. Den som köper sex av ett barn mellan 15 och 18 år döms för brottet Utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling till fängelse i högst fyra år.

Den som köper och sexuellt utnyttjar ett barn under 15 år döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år. Efter att Högsta domstolen prövade frågan om straffmätning för ett sexköp år 2001 har mer än 85 procent av alla lagföringar för ett enstaka sexköp lett till påföljden 50 dagsböter. Inte en enda gång på 23 år har påföljden för sexköp (av vuxen) blivit något annat än böter och endast ett fåtal gånger har förövare dömts till fängelse för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Många har reagerat på de låga straffen och i juli 2020 gav justitie- och migrationsminister Morgan Johansson ett tilläggsuppdrag till den sittande sexualbrottsutredningen som syftade till att ta bort böter ur straffskalan för köp av sexuell tjänst. Sommaren 2022 beslutade alltså riksdagen i enlighet med utredningens förslag.

Från början placerades förbudet mot köp av sexuell tjänst i en särskild lag, som i folkmun kom att kallas ”sexköpslagen”. Numera finns förbudet i 6 kap. 11 § brottsbalken och lyder: ‍

”Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år. Vad som sägs i första stycket gäller även om ersättningen har utlovats eller getts av någon annan. ”

‍Ersättningen kan vara ekonomisk eller av annat slag, som exempelvis betalning med alkohol eller narkotika. Den kan lämnas i förväg eller i samband med att den sexuella tjänsten utförs. För ansvar är det tillräckligt att ersättning utlovats, så att betalningen är en förutsättning för den sexuella tjänsten.

År 2010 genomfördes, under ledning av Anna Skarhed, en officiell utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst. Utvärderingen visade bland annat att förbudet haft en avskräckande effekt på presumtiva köpare av sexuella tjänster, att gatuprostitutionen halverats samt att Sverige betraktas som en icke attraktiv marknad för människohandel.

Att prostitution inte är ett ”arbete” utan en form av mäns våld mot kvinnor och barn är den uppfattning som vi i vårt land – oberoende av regering – aktivt har hävdat sedan sexköp kriminaliserades. Men på grund av att lagstiftningen hittills använt begreppet ”sexuell tjänst” för att beskriva handeln med kvinnors kroppar har det skapats följdproblem. Benämningen ”sexuell tjänst” indikerar nämligen att det handlar om ett byte av pengar mot en tjänst mellan två likvärdiga parter. Ett exempel på fruktansvärda konsekvenser av detta är Skatteverkets behandling av personer i prostitution. Under sommaren och hösten 2023 fick Talita kontakt med flera kvinnor som jagats av myndigheten på obetald skatt, med hänvisning till att prostitution är ett ”arbete” som ska beskattas.

Glädjande nog presenterades den 21 november 2023 ett förslag om ett starkare straffrättsligt skydd och en utmönstring av begreppet sexuell tjänst i betänkandet SOU 2023:80. I en efterföljande proposition (2024/25:124) gick regeringen på utredningens linje och föreslog en ändring av brottsrubriceringen från ”köp av sexuell tjänst” till ”köp av sexuell handling”. Ändringen trädde i kraft den 1 juli 2025.

Sexköpslagen utvidgades även till att omfatta vissa handlingar som äger rum digitalt.

Förbud mot digitala sexköp

Den 1 juli 2025 trädde en utvidgning av BrB 6 kap. 11 § och 12 §, d v s köp av sexuell handling respektive koppleri ikraft. Utvidgningen innebär att straffansvaret även gäller för köp av sexuella handlingar och koppleri som utförs på distans. Man kan säga att Sverige, i och med lagändringen, kriminaliserar en viss typ av pornografiproduktion, men förutsättningen för att en person som betalar för pornografiska bilder och filmer ska kunna fällas för brott är att det finns ett orsakssamband. Gärningspersonen ska ha förmått den andra personen att - mot ersättning - utföra eller tolerera en sexuell handling. ”Vanlig” pornografi faller med andra ord utanför tillämpningsområdet, eftersom syftet med sådan produktion inte är att en sexuell handling ska visas bara för den som betalar, utan syftet är att ”skapa en skildring som på något sätt ska tillhandahållas allmänheten” (citat hämtat från utredningen SOU 2023:80).

I sitt remissvar till utredningen (SOU 2023:80) som föregick propositionen påpekade Lunds universitet att lagstiftningen riskerade att bli inkonsekvent när det gäller kriminaliseringen av sexuella handlingar mot ersättning. De skrev följande: ”Förslaget skulle medföra att en viss pornografiframställning – den digitala som görs på beställning – kriminaliseras, samtidigt som det är svårt att se att just den framställningen skulle vara mer skadlig än andra typer av sex mot ersättning som nu är tillåten, till exempel framställning av pornografi.” (källa: Lunds universitet, Dnr V2023/3116 s. 4.).

Även Jönköpings tingsrätt var tveksamma i sitt remissvar: ”Genom utvidgandet av 11 § tunnas gränsen mellan vad som är kriminaliserat så som köp av sexuell handling och vad som är grundlagsskyddat i form av pornografiproduktion ut ytterligare. En fråga till lagstiftaren blir hur mycket bredare det kriminaliserade området kan bli innan det finns skäl att se över grundlagsskyddet för pornografiproduktion.” (källa: Jönköpings tingsrätt, Dnr Ju2023/02590 s. 2.)

I utredningen diskuterades om den föreslagna utvidgningen skulle inkräkta på yttrandefriheten, och slutsatsen man kom fram till var att så inte var fallet. Resonemanget var att kriminaliseringen inte riktar sig mot själva bildmaterialet, som fortfarande skulle kunna innehas och spridas. I stället fokuserar kriminaliseringen på hur materialet anskaffas. Utvidgningen av straffansvaret för köp av sexuella handlingar och koppleri till att gälla även på distans innebar alltså att man kriminaliserade metoden för anskaffning, vilket inte strider mot grundlagen.
‍
I Talitas remissvar till utredningen framförde vi följande:

”Talitas gedigna erfarenhet av att erbjuda stöd till kvinnor i prostitution, i alla dess former, har entydigt påvisat att kommersiell pornografi inte kan särskiljas från andra typer av prostitution. Det handlar om dokumenterad prostitution där sexuella handlingar utförs mot betalning, med den skillnaden att en kamera dokumenterar sexköpet. Vår forskning och erfarenhet visar att vägen in i pornografin ofta är densamma som in i prostitution, karakteriserad av övergrepp, fattigdom och psykosociala problem. Prostitutionens konsekvenser är djupt allvarliga för de drabbade, oberoende av om det sker inför en kamera eller ej, och inkluderar PTSD, kroniska sjukdomar, dissociation med mera. Trauman som uppstår då ens prostitution dokumenteras och sprids kan dock vara än mer ödeläggande, eftersom materialet blir permanent tillgängligt på internet. Dessa erfarenheter bekräftas av såväl svensk som internationell forskning, exemplifierat av utredningen "

Sexuellt utnyttjade i pornografiska syften", SOU 2023:98.

Den senaste forskningsrapporten "Osynliga brottsoffer", framtagen av forskare vid Marie Cederschiöld högskola på uppdrag av nämnda utredning, drar slutsatsen att skadan och allvaret vid sexuella handlingar mot ersättning är jämförbar, oavsett om handlingarna är digitala eller fysiska. Studien poängterar vikten av att behandla sexuell exploatering på digitala plattformar med samma allvar som fysiska sexköp, för att säkerställa att alla brottsoffer får adekvat skydd.

Vi på Talita är tacksamma för att utredningen har identifierat och erkänt detta behov. Vi välkomnar förslagen som tydliggör definitionen av sexköp och därigenom vidgar tillämpningsområdet för sexköpslagen. Vår forskning och praktiska erfarenhet understödjer slutsatsen att sexköp på distans har konsekvenser jämförbara med dem som följer av fysiskt sexköp. Dessutom innebär spridning av dokumenterad prostitution på nätet en permanent skada eftersom materialet alltid finns kvar och offrens fruktan för att bli igenkända och stigmatiserade.

Utredningens förslag att utöka den rättsliga regleringen av 'köp av sexuell tjänst' till att även inkludera handlingar som utförs på distans är ett viktigt steg för att säkerställa att samhällets skydd, stöd och vård omfattar alla brottsoffer, oavsett var brottet har begåtts, om brottet har dokumenterats, och om det har spridits. Dock ifrågasätter vi starkt utredningens avgränsning mellan vad som kallas 'traditionell pornografiproduktion' och distansbaserat sexköp. Vårt remissvar pekar på hur denna avgränsning gynnar porrproducenternas intressen framför offrens, trots att producenterna har en dubbelroll som både köpare och hallick, där de i första instans betalar för sexuella handlingar och i andra instansen tjänar pengar på det dokumenterade sexköpet.

Att pornografiskt material som produceras för allmänheten, snarare än för enskilda köpare, undantas från straffansvar tar inte hänsyn till offer och överlevandes vittnesmål om att det mest traumatiska med att deras betalda sexuella handlingar dokumenteras är just att det sprids till allmänheten. Dessutom problematiserar vi förslaget att prenumerationer på sajter som OnlyFans ska undantas från straffansvar. Vi manar beslutsfattare att kritiskt omvärdera dessa slutsatser och förslag, för att garantera att sexköpslagen omfattar alla typer av betalda sexuella handlingar, att förövare ställs till svars, och att alla offer för sexuellt våld och exploatering erhåller det skydd de behöver.

I ett internationellt perspektiv

Sedan sexköpslagen infördes i Sverige 1999 har den fått stor internationell betydelse. Lagen – som internationellt ofta kallas Swedish Model, Nordic Model, Equality Model, Abolitionist Model eller Survivor Model – bygger på en enkel men avgörande princip: ansvaret ska inte läggas på den som utnyttjas, utan på den som köper, och på dem som tjänar pengar på andras utsatthet.

I den internationella debatten beskrivs prostitution ibland som ett “arbete” – ibland som en utsatthet. De som förstår att prostitution är en utsatthet, framhåller ofta den svenska sexköpslagen som den mest konsekventa lagstiftningsvägen för att faktiskt minska efterfrågan och flytta skuld och ansvar till rätt sida. Den beskrivs av många som den enda lagstiftningsmodell som på allvar angriper sexhandelns motor: köparen – och som samtidigt utgår från att den som utnyttjas ska mötas med skydd, stöd och vägar ut.

Under de senaste decennierna har också flera länder inspirerats av Sverige och valt att helt eller delvis införa liknande lagstiftning, där fokus ligger på efterfrågan (köpen). Dessa är Norge (2009), Kanada (2014), Nordirland (2015), Frankrike (2016), Irland (2017) och Israel (2020). Norge har även kriminaliserat sexköp utomlands (något som Sverige ännu inte infört), och Frankrike har byggt in ett tydligare exitspår i lagstiftningen – med rätt till stödinsatser och vägar ut, där personer i prostitution kan få hjälp genom ett särskilt program.

Dessutom pågår diskussioner och lagstiftningsinitiativ i fler länder, där man sett att legalisering eller långtgående avkriminalisering inte ger skydd för dem som köps och säljs. Det gör tvärtom sexköp mer accepterat, ökar efterfrågan och får marknaden att växa – med mer koppleri och människohandel som följd.

Samtidigt pågår även viktiga diskussioner på EU-nivå. Europaparlamentet antog 14 september 2023 en resolution om prostitutionens gränsöverskridande effekter och kopplingar till jämställdhet och kvinnors rättigheter, där efterfrågan och exploatering står i fokus, och där EU:s medlemsländer uppmanas att införa Equality Model/sexköpslagen.

För att sådana politiska steg ska bli möjliga – och följas upp i praktiken – krävs långsiktigt påverkansarbete. Här spelar internationellt civilsamhälle en avgörande roll. Talita är medlem i CAP International, som arbetar på europeisk och global nivå för att sprida Equality Model/sexköpslagen, stärka överlevarperspektivet och driva på för lagstiftning och standarder som minskar efterfrågan och bygger verkliga vägar ut. CAP International bidrar också till internationella forum och FN-systemet, bland annat genom att delta i konsultationer, lämna skriftliga inspel och göra muntliga interventioner – och på så sätt bidra till att hålla internationella organ ansvariga för sina åtaganden kring kvinnors och flickors rättigheter.

En annan viktig internationell röst de senaste åren är FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor och flickor, Reem Alsalem. I en temarapport till FN:s människorättsråd (2024) beskriver hon prostitution som ett system där våld, exploatering och ojämlik makt är centrala – inte “arbete”. Rapporten betonar att prostitution hänger ihop med strukturella orättvisor som fattigdom, rasism, diskriminering, sexuellt våld, och manlig efterfrågan – och att kvinnor och flickor som hamnar i prostitution drabbas av förödande konsekvenser för både hälsa och livsmöjligheter. Alsalem förespråkar också Equality Model/sexköpslagen: att köpare och aktörer som tjänar på andras utsatthet hålls ansvariga, samtidigt som den som utnyttjas ska mötas med skydd, stöd och vägar ut. Det är ett av de tydligaste FN-dokumenten i sitt slag som så klart kopplar prostitution till våld och exploatering – och som samtidigt pekar ut efterfrågan som en nyckel till förändring.

Talitas exitprogram är till för personer som vill lämna prostitution, pornografi eller andra former av sexuell exploatering. Programmet erbjuder individuellt anpassat stöd för att skapa trygghet, stabilitet och nya möjligheter i livet.

Att ta steget bort från exploatering kan vara komplext och ofta förknippat med praktiska, psykiska och sociala utmaningar. Därför möter vi varje person där hon eller han befinner sig – utan krav, utan fördömanden och med full respekt för individens egen vilja och takt.

Vad innebär exitprogrammet?

Exitprogrammet är ett helhetsstöd som utformas utifrån varje deltagares behov. Det kan bland annat omfatta:

• Samtalsstöd och professionell vägledning
• Praktiskt stöd i kontakt med myndigheter
• Hjälp med boende, ekonomi och vardagsstruktur
• Stöd i frågor som rör hälsa, trauma och självkänsla
• Vägledning mot studier, arbete eller annan sysselsättning

Målet är att skapa förutsättningar för ett liv fritt från exploatering, med ökad självständighet och framtidstro.

För vem?

Programmet riktar sig till vuxna personer som befinner sig i, eller vill lämna, prostitution eller pornografi – oavsett kön, bakgrund eller livssituation. Deltagandet är frivilligt och kostnadsfritt.

Vårt förhållningssätt

Talita arbetar utifrån ett rättighetsbaserat och traumamedvetet perspektiv. Vi tror på varje människas inneboende värde och rätt till ett liv i trygghet och värdighet. Relationen mellan deltagare och medarbetare bygger på tillit, kontinuitet och långsiktighet.

Kontakta oss

Om du själv, eller någon du möter i ditt arbete, vill veta mer om Talitas exitprogram är du varmt välkommen att ta kontakt. Ett första samtal förbinder inte till något – det är ett steg för att utforska vilka möjligheter som finns.

Rapporter
‍

Alsalem, R. (2024). Prostitution and violence against women and girls: Report of the Special Rapporteur on violence against women and girls, its causes and consequences. Human Rights Council, United Nations. A/HRC/56/48. https://www.ohchr.org/en/documents/thematic-reports/ahrc5648-prostitution-and-violence-against-women-and-girls-report

CAP International. (2025). Last Girl First! Prostitution at the intersection of sex, race & class-based oppressions. Paris: Coalition for the Abolition of Prostitution International. https://www.editionslibre.org/produit/last-girl-first-a-research-conducted-by-hema-sib-cap-international/

Swedish Ministry of Employment. (2023). Ut ur utsatthet [Out of vulnerability] (SOU 2023:97). Swedish government offices. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2023/12/sou-202397/‍

‍

‍Forskningsartiklar
‍

Averdijk, M., Ribeaud, D., & Eisner, M. (2020). Longitudinal Risk Factors of Selling and Buying Sexual Services Among Youths in Switzerland. Archives of Sexual Behavior, 4(49), 1279–1290. https://doi.org/10.1007/s10508-019-01571-3‍

Baker, L. M., Dalla, R. L. & C. Williamson. (2010). Exiting Prostitution: An Integrated Model. Violence Against Women, 16(5), 579-600. https://doi.org/10.1177/1077801210367643‍

Coy, M., Smiley, C., & Tyler, M. (2019). Challenging the “Prostitution Problem”: Dissenting Voices, Sex Buyers, and the Myth of Neutrality in Prostitution Research. Archives of Sexual Behavior, 48(7), 1931–1935. https://doi.org/10.1007/s10508-018-1381-6‍

Cronley, C., Cimino, A. N., Hohn, K., Davis, J., & Madden, E. (2016). Entering Prostitution in Adolescence: History of Youth Homelessness Predicts Earlier Entry. Journal of Aggression, Maltreatment & Trauma, 25(9), 893–908. https://doi.org/10.1080/10926771.2016.1223246  

Farley, M., Cotton, A., Lynne, J., Zumbeck, S., Spiwak, F., Reyes, M. E.,  Alvarez, D., & U. Sezgin. (2003). Prostitution and Trafficking in Nine Countries: An Update on Violence and Posttraumatic Stress Disorder. Journal of Trauma Practice, 2(3-4), 33-74. https://doi.org/10.1300/J189v02n03_03‍

Hanlin, H., Kivisto, A., & Gold, C. (2024). Exploring the link among adverse childhood experiences and commercial sexual exploitation. Child Protection and Practice, 2, Article 100042. https://doi.org/10.1016/j.chipro.2024.100042‍

Kaestle, C. E. (2012). Selling and Buying Sex: A Longitudinal Study of Risk and Protective Factors in Adolescence. Prevention Science, 13(3), 314–322. https://doi.org/10.1007/s11121-011-0268-8‍

Klimley, K. E., Carpinteri, A., Van Hasselt, V. B., & Black, R. A. (2018). Commercial sexual exploitation of children: victim characteristics. Journal of Forensic Practice, 20(4), 217–228. https://doi.org/10.1108/JFP-04-2018-0015‍

Matthews, R. (2015). Female prostitution and victimization: A realist analysis. International Review of Victimology, 21(1), 85–100. https://doi.org/10.1177/0269758014547994‍

Moran, R., & Farley, M. (2019). Consent, Coercion, and Culpability: Is Prostitution Stigmatized Work or an Exploitive and Violent Practice Rooted in Sex, Race, and Class Inequality? Archives of Sexual Behavior, 48(7), 1947–1953. https://doi.org/10.1007/s10508-018-1371-8‍

Månsson, S. A., & Hedin, U. C. (1999). Breaking the Matthew effect - On women leaving prostitution. International Journal of Social Welfare, 8(1), 67–77. https://doi.org/10.1111/1468-2397.00063‍

Månsson, S.-A. (2017). The history and rationale of Swedish prostitution policies. Dignity: A Journal on Sexual Exploitation and Violence, 2(4). https://doi.org/10.23860/dignity.2017.02.04.01‍

Ross, C. A., Farley, M., & Schwartz, H. L. (2012). Dissociation among women in prostitution. Prostitution, Trafficking, and Traumatic Stress, 199–212. https://doi.org/10.1300/J189v02n03_11‍

Searcey, R. (2022). Youth Transitions - Pathways from child to adult sexual exploitation. Loughborough University. https://doi.org/10.17028/rd.lboro.19952930.v1‍

Stark, C. & C. Hodgson. (2004). Sister Oppressions. Journal of Trauma Practice, 2(3-4), 16-32, https://doi.org/10.1300/J189v02n03_02‍

Tamarit Sumalla, J. M., Linde García, A., Martín Escribano, P., & Machado García, A. (2024). Mujeres cis y transexuales que practican sexo de pago: involucración y consecuencias. Revista de Derecho Penal y Criminología, 32(Julio).  https://doi.org/10.5944/rdpc.JULIO.2024.42696‍

Urada, L. A., Rusakova, M., Odinokova, V., Tsuyuki, K., Raj, A., & Silverman, J. G. (2019). Sexual exploitation as a minor, violence, and HIV/STI risk among women trading sex in St. Petersburg and Orenburg, Russia. International Journal of Environmental Research and Public Health, 16(22), 1–14. https://doi.org/10.3390/ijerph16224343‍‍

‍

Böcker
‍

Ekman, K. E. (2011). Varat och varan: prostitution, surrogatmödraskap och den delade människan. Leopard Förlag.

Häggström, S. (2016). Skuggans lag: en spanares kamp mot prostitutionen. HarperCollins Nordic.

Häggström, S. (2018). Nattstad. HarperCollins Nordic.

Moran, R. (2015). Paid for: my journey through prostitution. W.W. Norton & Company, Inc.

Månsson, S.-A. (2018). Prostitution: aktörerna, relationerna, omvärlden. Studentlitteratur AB.

Sander, A., & Appelqvist, J. (2024). Sanna berättelser om vägen ut ur prostitution. HarperCollins Nordic